Biodling !?!?"
Varför syssla med det ?
Varför bli biodlare ?
Biodling - kort historia
I alla tider har människan tillgodogjort sig binas honung och vax. När man började ta tillvara detta så sökte man upp bisamhällen i ihåliga trädstammar o.dyl., och sedan tog man vaxkakorna med honung. Detta kunde vara både besvärligt och förenat med fara och så småningom lärde man sig att föra hem och ställa upp avkapade trädstammar med bisamhällen, s.k. bistockar, vilket blev upprinnelsen till egentlig biodling.
I de medeltida landskapslagarna reglerades biodlarnas rättigheter och skyldigheter. På medeltiden gjordes mycket mjöd med honung som ingrediens. Likaså användes den som sötningsmedel. Vaxet hade mycket stor betydelse då det användes till att göra ljus av innan man kunde göra stearinljus. Under 1700-talet började bistockarna trängas ut av halmkupor, ivrigt förespråkade av Samuel Linneaus, Carl von Linnés yngre bror. Han gav ut en bok i biskötsel 1768 som fick stort inflytande på den svenska biodlingen.
Alla dessa äldre metoder bygger på att man utnyttjar binas svärmdrift. Dvs. när ett bisamhälle får det för trångt, bina blir för många så delar det på sig, bina "svärmar". Den gamla drottningen lämnar kupan och tar c:a hälften av bina med sig. Biodlaren får då "fånga" svärmen och sätta den i en ny kupa. Man avlivade de bin som stannade kvar, eller drev ut bina med rök och tog vaxkakorna, pressade ut honungen ur vaxet.
I mitten på 1800-talet uppstod dock det vi kallar modern biodling. Då presenterade Lorenzo Langstroth, en amerikansk präst sin bikupa med rörliga ramar. Istället för att låta bina bygga vaxkakor fritt ger man bina ramar att bygga vax i. Dessa kan sedan flyttas i kupan, ramarna kan tas ur och man slungar ur honungen och sätter tillbaka ramen i kupan. Gamla ramar kan göras rena, gammalt vax smältas ur och en ny vaxskiva, s.k. mellanvägg sätts i som bina bygger ut. Denna typ av bikupa, eller bibostad, bihus som är ett bättre namn, tillsammans med en del andra uppfinningar som t.ex. honungslungan möjliggjorde utvecklingen av den moderna biodlingen. Om en biodlare från 1800-talets slut skulle komma och få se dagens biodlares utrustningen skulle han känna igen praktiskt taget det mesta. Det är bara en del av materialen som skiljer, t.ex. frigolit, rostfri plåt, div. plastmaterial o.dyl.
De flesta som börjar odla bin gör det för att de har ett genuint naturintresse, och har man det inte, kan man ej undgå att bli intresserad av naturen om man skaffar bin ! Biodling och ett intresse för växtriket, närmiljön, ekologin i naturen är intimt sammanflätade. Biodlaren följer intresserat samspelet i vår natur. Man följer årstidernas rytm, hur växtligheten utvecklas, följer väderleken under årstiderna och samtidigt ser man hur bisamhällena utvecklas. När man sedan kan kombinera detta med glädjen att få skörda sin egen honung, är lyckan i tillvaron fullständig.
Till hundraårsjubileet har SBR gett ut en broschyr med titeln "Biodling - ditt fönster mot naturen". Det säger det mesta om vad biodling innebär. En annan slogan som använts är "En fritidssyssla i harmoni med naturen". Vidare finns ett gammalt ordspråk som lyder "Vill du bli lycklig - skaffa dig en trädgård och bin ! ". Trivs man med att arbeta i sin trädgård är sannolikheten att man trivs att arbeta med bin, mycket stor.
Alla som börjat med bin gör det i liten skala. Man startar upp med ett par bikupor i trädgården. Efterhand ökar intresset och en del utökar och skaffar många bisamhällen. En del människor gör biodlingen till en del av sitt levebröd. Andra börjar odla fram bidrottningar, arbeta med avel. Gemensamt för alla biodlare är dock närheten till naturen.
Genom att försälja överskottet av den skördade honungen, den del som man ej konsumerar själv, kan man få sina utgifter betalda. Det torde inte vara många fritidssysselsättningar som betalar sina utgifter på detta sätt ! De flesta hobbies är ju enbart kostnadskrävande. Här får man glädjen att arbeta med sina bin och samtidigt kostnaderna betalda !
Bin behöver ej vara arga och sticklystna - byt drottning !
En sak som gör att många tvekar inför att skaffa bin är rädsla för att bli stuckna, att få arga bin i sin trädgård. Tyvärr är det så att många bisamhällen är svåra att hantera men det behöver inte vara så. Faktum är att en del biodlare sköter sina bin i T-shirt och kortbyxor. Om man byter bidrottning, köper en sådan från en duktig och erkänd drottningodlare kan man vara säker på att få lugna och hanterbara bin.
Ett bisamhälle kan under sommaren som mest bestå av c:a 50000 arbetsbin och några 100 - 1000 drönare, hanar, men det styrs helt av endast ett, nämligen bidrottningen. Hon är den enda som kan lägga befruktade ägg i bisamhället, så hon är mor till alla nya bin, och hon är den sammanhållande kraften i bisamhället. Hennes arvsanlag och arvsanlagen hos de drönare , som hon parat sig med avgör hur bisamhället blir. Det gäller inte bara för temperamentet utan för alla egenskaper.
En annan egenskap man vill motverka är binas .k. "svärmning". Det sker när det blir för många bin i kupan, och drottningens sammanhällande kraft ej räcker. Hon utsöndrar dofter, feromoner som de andra bina känner av. När alla bin ej känner feromonerna, de har blivit för många i kupan, så svärmar bina. Den gamla drottningen tar med sig c:a hälften av de bina och letar upp en lämplig plats att etablera ett nytt bisamhälle, t.ex. ett ihåligt träd, en skorsten eller ett hål i en husvägg, vilket kan ställa till besvär för husägaren.
Tyvärr är det ofta så att nybörjare får tag i bisamhällen som ej är skötta, bina har svärmat och bytt drottning själva under okontrollerade förhållanden. Detta går dock som sagt att åtgärda genom att ta kontakt med en odlare av bidrottningar. Dessa odlare av bidrottningar bedriver ett avelsarbete för att få lugna, snälla bin som inte är så benägna att svärma och som samtidigt drar in mycket honung.
Om man känner sig osäker, speciellt om man är nybörjare, bör man ändå använda bitäta kläder, slöjor och handskar. Det är viktigt att arbeta lugnt, med långsamma, rörelser, ej göra ryck och stöta ramarna. Känner man sig säker på att bina ej kommer åt att sticka, arbetar man automatiskt lugnare och allt fungerar väl. När man så småningom blir vanare, och genom drottningbyte fått bra bin kan den som vill lätta på klädseln.
Mellansverige bästa område för biodling !
När man läser statistik över honungsskördar i Sveriges olika landskap, ser man lätt att de högsta honungsskördarna fås i landskapen i mellansverige. Vi bor således i ett område med goda förutsättningar för biodling. Varför är det så? Jo flera faktorer samverkar.
Här finns en blandning av jordbruksmark, skog och hagar i många områden som ger en mycket varierad flora, med nektargivande växter. I t.ex. Sydsverige finns i stora områden endast odlad mark, ingen vildflora, "kulturöken" finns det de som sagt.
Vidare så går utvecklingen av växtligheten nästan parallellt med bisamhällenas utveckling, vilket gör att bina får möjlighet att utnyttja alla växter. I Sydsverige, som exempel igen, blommar många grödor och växter över innan bisamhällena har blivit starka.
Ett axplock av de många växter bina utnyttjar ges här. De första växterna på våren som bina utnyttjar är krokus, tussilago och vide som ej ger så mycket nektar, men framförallt ger pollen, vilket innehåller mineraler och protein, vilket bina behöver för att föda upp sina yngel. Sedan kommer maskrosen som ger mycket nektar och pollen och är därmed en uppskattad biväxt. Lönnen kan också ge mycket nektar om det ej är för kallt vid blomningen. Äppelträden behöver pollineras för att ge en rik skörd och bina får nektar i utbyte. Den honung som produceras behöver bina för att föda upp yngel men ibland kan det bli överskott på denna vackert gula vårhonung
Hallon, krusbär, blåbär är exempel på bär som gynnas av biodlingen och även ger en god nektarskörd. Oljeväxterna, raps och ryps ger nektar i stor mängd, och en ljus milt smakande honung. Vitklöver i betesvallar, gräsmattor är en mycket god nektarkälla, om det är varmt väder. Lindens blommor kan ge en honung där man kan ana smak av mint. Rallarrosen, mjölkörten på hyggen tycker bina om. Senare under augusti, september kan man på vissa platser få den mörkbruna ljunghonungen, som många betraktar som en delikatess.
På hösten kan man även få in s.k. honungsdagg. Det är bladlössens söta, klibbiga utsöndringar som bina samlar och gör honung av. Den ger en mörk honung, med mjuk konsistens. Är litet förbisedd här i Sverige men betraktas som en delikatess i t.ex. Tyskland.
Biodlingens största nytta !
Att skörda sin honung, och få en del vax så man kan göra t.ex. vaxljus, eller använda i salvor, handkräm är egentligen en "bisak" i nyttan av biodling. Binas arbete som pollinerare kan däremot inte nog uppskattas och värderas.
Pollinering är växternas metod för befruktning. Den innebär att hanliga och honliga könsceller smälter samman genom att pollenkorn förs till pistillens märke eller fröämne, i en blomma. Denna befruktning kan ske på flera sätt, genom självpollinering, med vinden, men pollinering med insekter är vanligast. Pollenkorn fastnar på insekten som sedan för dem vidare till en annan växt av samma art.
Givetvis är det många olika insektsarter som pollinerar men den effektivaste pollineraren är honungsbiet. Det kan i stort sett pollinera alla typer av blommande växter. Det finns en del blommor med djupa blomkalkar som humlorna med sina långa tungor pollinerar bättre. När bina, och även humlorna, söker efter nektar i blommorna får de på sig frömjöl, pollen och så flyger de vidare till nästa blomma. Där kommer en del av det pollen som finns på bina att fastna på pistillen, och som tidigare nämnts, befrukta växten. Bina är också vad man kallar "blomtrogna". Har de börjat pollinera, samla nektar från en viss växt, så flyger de till denna art så länge de kan hitta sådana. Därav deras effektivitet som pollinerare.
Man har i otaliga försök kunnat påvisa skördeökningar när man tillför bin i miljön, för olika bär, frukter och andra växter. Äppelodlare hyr ofta in bisamhällen under våren för att säkerställa pollineringen. Om vi kunde öka antalet bisamhällen skulle vi alla vinna på det i form av en rikare bär och fruktskörd, blomsterprakt. Man brukar ibland säga att om värdet av honungen är ett så är värdet av pollineringen tjugofallt.
Med några bikupor i trädgården får man över hundratusen trädgårdsarbetare. De arbetar från tidig vår till sen höst med att pollinera dina växter, och medverkar till, och möjliggör en god bär- och fruktskörd och blomsterprakt.
Vad krävs för att bli biodlare ?
Först och främst behövs intresset, och som för alla fritidsaktiviteter krävs att man disponerar en del tid. Har man dessa två saker bör man gå med i sin lokala biodlarförening. Där kan man kanske få möjlighet att gå en studiecirkel, eller man kan lära känna biodlare och få vara med dessa när de arbetar med sina bin och på så vis lära sig om biodling. Genom dessa kontakter kan man kanske få köpa sina första bisamhällen.
Har man kommit så här långt krävs en plats att ställa sina bisamhällen. De flesta som startar med bin bor i villa och har dem på tomten. Ofta utnyttjas också sommarstugetomter. Har man ej tillgång till dessa två platser går det säkert att få ställa upp några bikupor, bara man frågar markägaren om lov, eller ber att få en plats anvisad.
Det behövs en del material för att bli biodlare. Först och främst behövs en bikupa, ett bihus att ha bina i. Man skall vara rätt klädd när man arbetar med bin. Vit overall, bislöja och handskar rekommenderas, speciellt för nybörjare. Man arbetar lugnare, säkrare om man vet att bina ej kan komma åt att stickas. Just detta att arbeta med lugna rörelser är mycket viktigt. En kupkniv är bra att ha när man skall öppna kupan. En rökpust används av nästan alla biodlare. Rök gör att bina blir lugnare.
När man skall ta hand om honungen måste man ha en honungslunga. Det är nog det dyraste som behövs och ibland kan man ha tur och få tag i en begagnad. Avtäckningskniv eller gaffel behövs för att kunna ta bort de vaxlock som bina förseglar honungen med när den håller rätt vattenhalt. När bina samlar in nektaren kan den hålla upp till 80 % vatten. Denna måste ner till under 20 % för att honungen skall bli lagringsduglig. Annars kan den jäsa.
När honungen är slungad måste den silas för att vaxbitar skall avlägsnas och honungen skall bli ren. Sedan behövs kärl, tunnor att lagra den i. För att honungen skall få en len och smidig konsistens måste den röras om kraftigt innan den tappas på burkar. När biodlaren tagit honungen från bina måste detta ersättas med socker så att bina har något att äta under vintern. Till detta krävs speciella fodrare för matning av bina.
Under vintern blir det en del utrustning som skall ses över och lagras. Det är bra om man har någon plats där man kan underhålla och kanske själv snickra bikupor och annat som behövs, under binas viloperiod.